Lite tankar om det där som kallas kärlek
Hej alla glada! Det var väldigt längesedan nu, men som vanligt tänker jag inte ursäkta mig! Det har antagligen hänt mycket i mitt liv sedan sist jag skrev, vad vet jag inte eftersom jag inte kommer ihåg när jag skrev sist.
Men en sak vet jag, jag är kär för första gången! Det är anledningen till att jag skriver nu, för att jag är arg!
Jag söker svar och vill veta varför ingen har berättat att det känns så här att vara kär?
Jag känner mig lurad, att vara kär är inte att sväva på rosa moln och ha röda hjärtan istället för pupiller. Jag hatar att vara kär! Så himla jobbigt! Därför tänker jag nu göra en god gärning för mina medmänniskor och skriva
en lista på hur det är att vara kär, så att andra slipper få samma chock som jag fick!
1. Glöm allt annat, du kommer bara kunna tänka på din kärlek, inget annat spelar någon roll längre.
2. Dagdrömma kommer att få en helt ny innebörd.
3. Den tid du inte kan vara med din kärlek är en pina, skitjobbig rent ut sagt. Den tiden kommer du gå runt och tycka synd om dig själv.
4. Du kommer att komma på dig själv med att vara äckligt gullig, usch...
5. När du får sms av din kärlek blir du sådär äckligt glad och måste genast kolla vad han/hon skrev, du har även ett löjligt, lyckligt leende på läpparna när du läser det och svarar, för självklart svarar du direkt.
6. Din säng kommer kännas alldeles för stor när din kärlek inte sover bredvid, även fast du är mest van vid att sova i sängen själv.
7. Du kan komma på dig själv med att sitta och lukta på något som luktar din kärlek lite förlänge för att det ska tolkas som ett normalt beteende.
8. Dina vänner kan få sår i öronen och sluta lyssna på dig eftersom du bara pratar om din kärlek hela tiden. Detta märker inte du, du förstår inte varför de andra inte vill prata om din kärlek hela tiden?
Det här är bara några exempel på vad som händer när man blir kär. Jag höjer därför ett varningens finger och ber er alla tänka efter innan vi blir kära, för er egen skull.
Det är inte min mening att skrämma er nu, att vara kär är faktiskt väldigt mysigt trotsallt! Usch, nu blev jag sådär gullig och känslosam igen, allt är den där kärlekens fel....
//H
Efterlysning
Jag skulle vilja efterlysa julkänslan! Om någon har sett, känt, hört eller luktat den i närheten av våxtorp, var vänlig att kontakta mig omgående.
MVH. Hanna Johansson, en flicka som inte tänker ursäkta sitt dåliga uppdaterande och inte kommer lova någon fortsättning på det, kanske.
Ensam... Lämnad... Sårad...
Jag har alltid kännt att jag har förstått när mina vänner gråtit ut om att de blivit lämnade, kännt att jag kunnat föreställa mig hur jävligt det måste kännas. Men nu vet jag att jag inte haft en aning om det som jag gett råd om, nu vet jag, nu när jag själv har blivit lämnad.
Eller kanske inte lämnad, snarare ignorerad. Någon som varit mig nära har sökt sig undan och söker kärlek hos andra istället för mig. Det hjälper inte att jag försöker, att jag gör allt som jag vet att du gillar, att jag gör det där lilla extra och anstränger mig. Det är försent
Alltid när jag tröstat sårade vänner har jag försökt få dem att förstå att det inte är deras fel, att ansvaret hänger på båda. Men i mitt fall är felet bara mitt, jag får ensam sota för mitt misstag och äta upp resterna. Jag var så säker på det vi hade tillsammans att jag inte kunde inse att det kunde ta slut.
Nu sitter jag i min ensamhet och tänker tillbaka på vår tid tillsammans, även om vi ibland har haft några gräl så är det inte dem jag tänker på. Jag tänker bara på alla fina stunder vi haft tillsammans.
Fan Elsa, jag saknar dig. Jag trodde du var min katt. Det är inte lätt att se att du väljer andra soffor att sova i istället för min, att du inte bryr dig om att så mycket som titta på mig när jag kommer in i rummet där du är. Visst du spinner fortfarande när jag klappar dig, men det är inte samma sak längre. Jag saknar det vi hade och vill ha det tillbaka.
Katten Elsa, du är den sötaste katt jag vet....
//H
Ett inlägg som inte blev som det skulle.....
När man går och ränsar ogräs alldeles för många timmar dyker det ibland upp lite konstiga och onödiga tankar (värre än vanligt). Idag fick jag en sån supertanke som underhöll mig väldigt länge, den handlade om att dejta. Själva ämnet är kanske inte så kul, väldigt tråkigt eftersom dejter inte är så värst förekommande i mitt liv och därför en tanke som inte skulle kunna bli så lång (om man inte tillhör dem som blir deprimerade p.g.a. ett dejtlöst liv).
Hur som helst valde jag att inte gå in på der där deprimerande, eftersom det inte är speciellt deprimerande, jag valde att istället komma på saker som jag ska undvika att göra på första dejten. Anledningen till att jag väljer att skriva ner det här är för att jag hoppas att ni som läser hjälper till att hindra mig om jag skulle känna mig lockad att göra något från listan.
1. Bio- Behöver ingen vidare förklaring, alla som har tittat på film/tv med mig vet att det är totalt omöjligt. Mitt skratt och mitt omdömme om vad som är roligt kan skrämma iväg allt och alla.
2. Loppis- Mitt loppis beteende kan kallas gulligt och energiskt, dock väldigt läskigt om det är det första intrycket man får av mig.
3. Shopping- finns två anlternativ antingen så hittar jag inget överhuvudtaget och är smått tjurig för det, eller så hittar jag hur mycket som helst och har inte tid att lära känna min dejt eftersom jag springer fort fram mellan provrum och olika affärer.
4. Något typiskt romantiskt- Hade ju bara skrattat åt det hela, har lite svårt att förstå mig på det där som kallas romantik.
5. Äta- Det är inte det att jag har dåligt bordskick eller så (inte vad jag vet). Men jag kan få för mig lite saker, som när jag skulle visa Jessica hur man lättast äter så man får upp ALL glass ur plastskeden. Att det var för Jessica jag visade detta gör ju inget (hon älskar mig för den jag är, tror jag). Men tänk om jag skulle göra något liknande inför en dejt?
6. Släkt/familjemiddag- Jag skäms absolut inte över min familj, tvärtom så finns det få jag trivs så bra med. Det är bara det att om man kan bli chockad av så många humorbefriade skämt och höga skratt på samma gång om man inte är förberedd.
Egentigen säger jag emot mig själv, jag tror ju inte på sånna här saker, att göra stora saker av dejter alltså. Bara man är sig själv och visar vem man är så spelar det inte så stor roll vad man gör på en dejt, funkar man tillsammans så gör man, gör man det inte så finns det inte så mycket att göra.
Så kanske är det just de här sakerna jag borde göra på en första dejt, för att t.ex. skratta väldigt högt till något som ingen annan tycker är roligt är ju typiskt mig och sån jag är.
Så varför kan vi inte sluta oroa oss för att göra dåliga intryck, bara man är sig själv kan man ju inte göra det. Den som älskar dig för den du är, är den som älskar dig på riktigt!
Usch vad detta inlägget blev snuttegulligt. Men det får ni tåla, det är ju inte så ofta det kommer inlägg ju, haha.
//H
Tillbaka till menlösa
När jag blir gammal och vuxen ska jag ha ett jobb ska är kul att gå till... Synd att två veckor går så mycket snabbare när man har roligt....
Fin utan anledning
Men när jag som inte brukar sminka mig så värst mycket i vardagen väl gör det blir en kul skillnad som märks. Som igår när mina föräldrar frågade vart jag skulle, trots att jag nämt flera gånger att jag skulle till Jessica och titta på film. Mamma Annelie och Pappa Ronny blev lite fundersamma och jag vet inte riktigt om de trodde mig, det hör inte till vanligheterna att jag sminkar mig, plattar håret och tar på mig annat än mjukiskläder när jag åker till det lilla röda huset i kärr.
Samma sak hände på Tajes när den söta tjejen bakom kassan nyfiket frågade vad jag skulle hitta på denna lördag, när hon fick samma svar som mina föräldrar, blinkade hon menat med ena ögat och frågade vem mer som skulle dit, hennes min var minst sagt förvånad när jag svarade: kanske Ellen. Hon hade nog väntat sig ett killnamn. Men det var kanske inte så konstigt att hon väntade sig det, jag klär ju upp mig (förutom när jag festar) lika ofta som jag träffar killar, alltså inte var dag om man säger så. Därför kunde där ju varit en koppling.
Men jag hade klätt upp mig för att jag kände för det och jag var på ett "jag är vacker" humör hela kvällen! Ett bra humör!
//H
Ett tillfälle jag valde att missa
"Hanna, tänk på att dörren till den vita volvon är lite svår att stänga, man ska inte ta i så mycket, man ska ta det väldigt försiktigt, tänk att det är som att smeka en kille".....
Ja, vad svarar man på det? Ni skulle bara veta hur nära det var att jag drog till med kommentaren: Men jag gillar att vara väldigt kinky och köra med lite hårdare tag i sängen...
Men jag lyckades behärska mig och svälja meningen i sista sekund, bra Hanna! Istället skrattar jag och förklarar att då är det nog inga några problem med att stänga dörren, bättre att svara så första dagen på jobbet.....
Så är det...
Idag har varit en bra dag! Jag har varit ledig och till frukost åt jag en fralla med ost, drack en kopp kaffe och ett glas juice.
Efter den här inledningen behöver jag väl knappast tillägga att jag har gjort en massa viktiga saker idag. Inte heller att jag ska vara duktig och träna om en timme, det säger ju sig själv. Jag mår så bra och alla människor är lika mycket värda och vi måste börja tänka på klimatförändringen och på alla utrotningshotade djur. Jag är inte bättre än någon annan och ingen annan är bättre än mig.
Eller nä, så tycker jag inte alls. Jag är bäst... Ni andra suger kuk. Jag är på ett otroligt egoistiskt humör, och jag gillar det! Man måste tänka på sig själv innan man kan tänka på andra.
Nä, nu orkar jag inte sitta här och dryga mer, slöseri med mina talanger. Tänkte hoppa ut genom fönstret och flyga en runda, jag känner på mig att jag kan det.
//H
Hannas sätt att flumma är näst intill oföränderligt....
Eller nä, det gör vi inte alls, det låter bara mycket bättre att säga det, meningen blir mer verklig. För det är ju faktiskt så Hannah svarar på Per Nosslins fråga i boken "Ett annat sätt att vara ung". Boken som betyder så mycket för mig, boken som fick mig att inse massa viktiga saker. Geniet bakom boken är självklart Per Nilsson!
Jag umgås inte lika mycket med honom och han genomtänkta böcker som får en att tänka till, men igår läste jag ut en bok av honom som jag hittade på bokrean i Laholm (köp 5 pocketböcker för 100kr). Boken hette "baklängesliv" och handlar, tro det eller ej, om en man som lever baklänges. Själva idén är kanske inte den bästa, jag tänker bara på den där filmen med Brad Pitt som jag inte har orkat se. Men Per Nilssons sett att skriva får en att fortsätta läsa och att börja fundera. Det finns inget som kan få mig att fundera så som en bok av Per Nilsson kan.
Så... Vad funderar vi på idag då? Idag funderar vi på förändring....
Jag tänker inte gå in på en massa filosofisnack, även om jag är på rätt trötthetshumör just nu. Men det är sant det där om att en flod aldrig är den samma. Precis som att jag inte heller är samma människa. Det är något som jag har börjat märka, Hanna är inte samma Hanna (om det är bra eller dåligt vet jag inte). Det är lite läskigt att man kan se sin egen förändring, att man blir medveten om den. Det är lite som att titta på när bullar jäser, man ser inte att bullarna förändras men helt plötsligt är de större. På samma sätt tror jag det är man personlighetsförändring.
Men det är ju inte bara läskigt, det är samtidigt skönt också, det betyder ju att jag har utvecklats och tillsammans med mina närmaste blivit någon annan. För det är ju så att utan andra människor kan man ju inte förändras, utan andra kan man ju inte bli sig själv. Man måste ju se sig själv genom andras ögon för att kunna veta vem man är, det var iallafall Jean-Paul Sartres åsikt, och jag håller med honom, ingen kan klara sig själv!
Det bästa med förändring är att den inte tar slut, och eftersom jag är lite av en optimist så anser jag att allt bara kan bli bättre! Därför är jag nyfiken på mer förändring. För allt för ju något bra med sig, fråga bara Charlotte i Sex and the city....
För alla er som undrar så är jag nykter, jag är bara på flumhumör och sådär lagom trött som man är när klockan visar
00.41. Men jag mår ju bra av att fundera, fast jag är nästan säker på att det inte kommer bli någon vana med inlägg av det här slaget, jag är nästan säker på att ens inlägg inte kommer att bli en vana, så mycket har jag inte förändrats, inte än iallafall.....
Nu ska jag krypa ner i min älskade säng (ja, jag skrev älskade, det finns faktiskt saker jag älskar, min säng är en sak, mina stolar en annan och sen självklart ljuskronan). Annars tycker jag att älskar är ett fult ord, men det får bli ett annat inlägg om det, när jag har lust......
Dröm söta drömmar, jag ska drömma om chokladglass (som vanligt)
//H
Förväntningar
De senaste dagarna har jag funderat en del på ett uttryck som en väldigt god vän brukade följa: "Om man inte har några förväntningar så blir man inte besviken". Jag har alltid idiotförklarat henne för det, men hon har delvis rätt. Det är bara min alldeles för stora positiva sida som inte vill inse det.
För om man inte förväntar sig att något ska hända, då kan man ju inte bli ledsen om det inte händer. Om man inte förväntar sig att festen ska bli den bästa på länge, då kan man ju inte bli besviken om den inte blir det. Desamma gäller killar/tjejer som inte hör av sig. Jag kan fortsätta rada upp en massa exempel på saker som man inte ska förvänta sig något av, men jag har varken tid eller ork, så ni får fundera ut det själva och aktivera era hjärnor trots sommarlov.
Saken jag vill komma till är att om man inte kan bli besviken pågrund av att man inte har förväntat sig något kan man ju inte bli sårad och ledsen. Det hade ju varit väldigt skönt, för att vara sårad och ledsen är ju ingen hitt, det suger helt enkelt. Så i det här perspektivet fungerar min väns uttryck och jag håller med.
Men om man inte kan bli sårad och ledsen, hur vet man då när man är glad? Sen är det ju ganska underbart att gå och förvänta sig saker, att ha något att se fram emot. När man gör det tänker man inte på att allt kan gå helt fel och misslyckas. Om det nu misslyckas så gör det ont, men vem säger att det kommer misslyckas? Det vet man ju inte när man är lycklig av förväntan.
Nä, nu räcker det med funderingar för ikväll, jag ska ju faktiskt upp och jobba i morgon, är man pengakåt så är man...
//H
Gästinlägg.
"Det ser mörkt ut på kameruns avbytarbänk"
"Lama djur spottar när dom blir stressade. NEJ så är det fan inte! "
"Men vad är det du säger!? Har princessan Leia blivit kidnappad!? Och förd till Jabbas palats på ökenplaneten tatoine!? Och kaffet är slut också? Herregud! "
"Men Leif, du har ett hål i handen!
Det är snor!
SNOR!?
Ja, ektoplasma.
Spöksnor!? "
"Men vad är det där?
Det är ju våran son!
Men varför har du en kastrull på huvudet?
Jag tänker."
(Hanna har inte vunnit pris för bästa uppdatering..)
....
var med och tävla om en invite till spotify här
