Ord som blir levande
Ord är komplicerat och svårt, ibland är de även helt överskattade och bara till besvär. Men ibland är några små ord helt underbara. Men det gäller att hitta rätt läge att säga rätt ord, detta är väldigt svårt.
Min tanke idag är att man ska föra fram sina ord, låta dem upplevas. Vissa ord ska man självklart hålla inne. Men jag tror att det är många ord som stannar vid att vara en tanke, ord som hade behövts. Jag menar hur glad blir man inte av en komplimang? Alla behöver höra dem, men varför sägs det inte fler?
De som känner mig tror säker att jag har lämnat över tangentbordet till någon annan, men det är faktist jag, Hanna Magdalena Johansson som skriver att alla mår bra av komplimanger! Jag har nog börjat ta till mig komplimanger mer, ta emot dem istället för att ignorera och slänga bort. Framförallt blir jag glad av komplimanger, funderar inte längre på om orden var menade eller inte. Tar för givet att om någon säger att jag ser söt ut i min nya tröja, då tycker personen att jag gör det, jag börjar inte fundera på om personen var ironisk och jag borde köpt en annan tröja i en annan färg, i en annan modell. Till er som är misstänksamma, jag lovar att om ni säger något snällt till mig kommer jag inte att bli arg, skälla eller slåss, inte nu längre, den tiden är förbi!
Jag säger detta dels för att jag tycker att fler borde lära sig att ta emot komplimanger, man blir så mycket gladare! Sen kom jag att tänka på komplimanger och att man ska säga snälla saker till varandra innan idag när jag var och hälsade på skolsystern på våxtorpsskolan! Vi har haft ganska mycket kontakt hon och jag, det var ju hon som upptäckte min rygg och gjorde så att fler fick undersöka den. Därför ser hon ju bara en förbättring av mig när vi ses idag, min rygg är rakare och jag är längre. Det är alltid lika kul att besöka henne, höra någon säga hur lång och ståtlig jag är (inte många som säger det) och få höra hur vacker jag är, sånt värmer. När hon sedan frågar hur det är med mig och jag svarar att allt är underbart, tittar hon bara på mig, ler och säger att det syns. Man mår så bra av ord ibland.
Så var snälla mot varandra, tänk som Buddha: vänligt bemötande föder vänligt bemötande. Eller varför inte bemöt andra som du själv vill bli bemött. Gör dina ord levande, genom att säga dem, låta någon höra dem, låta någon läsa dem, låt andra och dig själv få känna glädje från ord.
Tack för mig och detta flummiga inlägg!
<3
för det första är detta inlägget jättebra! :) För det andra, varje gång jag hör namnet Magdalena tänker jag på natten i Hålehall! För det tredje så ligger Louise inne med ett synfel och kommer få glasögon! Saknar dig!
