smartatankar

Varför är ens inställning till kärlek inte lika lättsam som barns? Idag när jag skulle vara i en F-1 kass (har praktik på våxtorpsskolan) var den andra frågan, näst efter mitt namn vad min pojkvän hette. När jag svarade att jag inte har någon såg flickorna ut som fågelholkar, precis som att jag är gammal och då ska man ha pojkvän. Följdfrågan blev vem jag var kär i, flickorna blev lika förvånade över det svaret. Jag skonade de stackars barnen från en lång utläggning av min syn på kärlek och ställde tillbaka frågan till dem. Man kan ju säga att mitt och deras svar skiljde sig, dom var kära i minst 5 killar var, och om de var kära i samma spelade inte så stor roll. Men det var ytterst hemligt och killen/killarna i fråga skulle absolut inte få reda på det. 

Men barn ångrar sig ganska snabbt och kom på idén att jag skulle säga till min bror som är vän med de två favoritkillarna att två flickor som är 3 år yngre är kära i dem, min bror skulle i sin tur föra fram detta till killarna med stort K. När jag sa att jag inte tänkte göra det blev de ännu mer förvånade än vad de blev över mitt svar på pojkväns frågan. Och när jag sa att jag tyckte att de skulle förklara sin kärlek personligen blev tjejerna arga, hur kunde jag bara komma med en sån dum idé? Man kan ju inte prata med den man är kär i, så är det bara. dom var lite sura på mig ett tag efter det och pratade inte med mig på säkert en minut innan de började tävla om vems bord jag skulle sitta vid i matsalen.

Förhållande är även de sjukt softa för barn. Antingen är man ihop eller så är man inte det, det finns inget där i mellan. Antingen så pratar man inte med ens pojk- eller flickvän eller så umgås man som kompisar. Är det ett extra kärleksfullt förhållande så får kanske tjejen ett armband med texten "I love you" broderat på av sin pojkvän när han kommer hem från Turkiet. Sen kräver ju tjejer i den åldern inte så mycket av sina pojkvänner, bara att de ska dansa minst en tryckare på discot, sen är hon glad om han håller sig undan och lämnar henne och hennes vänner ifred.

Visst låter det sjukt soft? Men skulle man vilja ha det så idag? Är det inte bråken, konsekvenserna och framförallt närhet man vill åt i ett förhållande?

Nog med funderingar på kärlek för min del den här veckan, är helt slut. I morgon ska jag till praktiken i skolan. "men skolan är ju inte alls lika kul som på dagis, i skolan får man ju inte frukost och mellanmål... Sen lär man sig inget som är bra att veta": citat från en väldigt bestämd dam i förskoleklassen.