Lite tankar om det där som kallas kärlek

Hej alla glada! Det var väldigt längesedan nu, men som vanligt tänker jag inte ursäkta mig! Det har antagligen hänt mycket i mitt liv sedan sist jag skrev, vad vet jag inte eftersom jag inte kommer ihåg när jag skrev sist.
Men en sak vet jag, jag är kär för första gången! Det är anledningen till att jag skriver nu, för att jag är arg!
Jag söker svar och vill veta varför ingen har berättat att det känns så här att vara kär?

Jag känner mig lurad, att vara kär är inte att sväva på rosa moln och ha röda hjärtan istället för pupiller. Jag hatar att vara kär! Så himla jobbigt! Därför tänker jag nu göra en god gärning för mina medmänniskor och skriva
en lista på hur det är att vara kär, så att andra slipper få samma chock som jag fick!

1. Glöm allt annat,  du kommer bara kunna tänka på din kärlek, inget annat spelar någon roll längre.

2. Dagdrömma kommer att få en helt ny innebörd.

3. Den tid du inte kan vara med din kärlek är en pina, skitjobbig rent ut sagt. Den tiden kommer du gå runt och tycka synd om dig själv.

4. Du kommer att komma på dig själv med att vara äckligt gullig, usch...

5. När du får sms av din kärlek blir du sådär äckligt glad och måste genast kolla vad han/hon skrev, du har även ett löjligt, lyckligt leende på läpparna när du läser det och svarar, för självklart svarar du direkt.

6. Din säng kommer kännas alldeles för stor när din kärlek inte sover bredvid, även fast du är mest van vid att sova i sängen själv.

7. Du kan komma på dig själv med att sitta och lukta på något som luktar din kärlek lite förlänge för att det ska tolkas som ett normalt beteende.

8. Dina vänner kan få sår i öronen och sluta lyssna på dig eftersom du bara pratar om din kärlek hela tiden. Detta märker inte du, du förstår inte varför de andra inte vill prata om din kärlek hela tiden?

Det här är bara några exempel på vad som händer när man blir kär. Jag höjer därför ett varningens finger och ber er alla tänka efter innan vi blir kära, för er egen skull. 

Det är inte min mening att skrämma er nu, att vara kär är faktiskt väldigt mysigt trotsallt! Usch, nu blev jag sådär gullig och känslosam igen, allt är den där kärlekens fel....

//H 


RSS 2.0