smartatankar

Var på väla innan idag. Helt plötsligt får jag en känsla av att jag MÅSTE köpa ett par skor. Inte av den anledningen att jag behövde ett par nya skor utan av den anlednigen att jag kände mig lite depp och att ett par nya skor var den ända lösningen. En helt sjukt känsla, jag började genast springa runt i alla skoaffärer jag hittade utan att veta vad jag egentligen sökte, då plötsligt fanns skorna med stort S där. Jag provade, granskade resultatet i flera minuter och funderarde på om jag var värd skorna, självklart var jag värd dem (vet dock inte av vilken anledning). När jag kom fram till kassan började jag fundera på om jag hade pengar så det räckte? Jag, Hanna Magdalena Johansson, en väldigt snål människa hade inte ens tänkt på att skorna kostade pengar, som tur var fanns det pengar på kortet och jag kunde gå ur affären med ett leende på läpparna och en känsla av lättnad.

Nu sitter jag här med mina skor på mig och funderar på hur farligt det kan vara med sånna känslor av behov. Jag får dem ibland, mest handlar de om choklad eller annat ätbart/drickbart, ibland av kramar (beror på vem/vilka som är i närheten). När jag får de här känslorna gör jag allt för att tillsfredställa behovet, snacka om farligt. Tänk om jag skulle få en känsla av att jag hade ett behov av att döda någon? Vågar inte tänka på vad som skulle kunna hända då.

Hur ska man leva för att undvika dessa behov? Vill man undvika dem. Är det inte värt att sluta använda mestadels av sina hjärnceller för att få det man längtar efter? Är inte känslan av att få sitt behov tillsfredställt värt vägen att nå dit? Det kan man ju fundera på en lördag som den här, lördagen innan jag börjar min praktik och ska vara borta från Båstad alldeles för länge.

Som de flesta kanske har märkt är mitt behov av kaffe ganska stort vissa dagar, de dagar då jag är lite extra trött och min humor är värre och drygare än vanligt. Man märker ganska lätt om det är en sådan dag, antingen på att jag har med min min gröna termosmugg till skolan och dricker ur den hela första lektionen och behöver springa på toaletten resten av förmiddagen, eller på att jag så fort jag har chansen springer till antingen köket eller kaffeautomaten och kommer tillbaka med ett löjligt leende på läpparna och en mugg i handen.

I kväll har varit en sådan kväll, skillnaden har dock varit att jag inte orkat vänta på att brygga kaffe, vilket tar en hel evighet (host) istället har jag fyllt ut mitt kaffebehov av oboy, bara att hälla upp mjölk i ett stort glas, blanda i lite pulver och röra runt lite, sen är det bara att svepa glaset. Man behöver inte vara rädd för att bränna sig i munnen, vilket man måste ta hänsyn till om man dricker varma drycker. När man har svept den chokladiga drycken är det bara att blanda en ny, snabbt och enkelt! Tyvärr tillsfredställer oboy inte mitt behov på samma sätt som kaffe.

Oboy har helt enkelt inte samma doft, smak eller möjligheter. Sen blir man ju typ beroende av oboy, har man druckit ett glas måste man dricka fler, choklad borde räknas som en drog (nej, jag är varken gravid, har mens eller är deprimerad). Visst att man blir beroende av kaffe med, men man beöver bara dricka en kopp (max 2-3) innan man blir lugn. Sen kan ju inte oboy på långa vägar mäta sig med lukten av nybryggt kaffe....mm.... Skulle nästan kunna påstå att kaffe är bättre än sex, eller nä det kan jag inte alls, jag tar tillbaka detta uttalande. Fast det är klart, sex kan jag leva utan, frågan är om jag klarar mig utan kaffe? Jag tänker inte gå in mer på det ämnet, känns lite onödigt. Det går inte att jämföra dessa saker (även om en välbehövd kopp kaffe är nästan som en orgasm...nästan...)  Nä, nu måste jag sluta skriva känner jag, innan jag kommer in på ämnen som jag inte borde komma in på, det händer att min kära fader läser min blogg. 

Puss och knull på er, nu ska jag gå ner och ladda kaffebryggaren! 

Höjden av trötthet är när man glömmer attt lägga i kaffet innan man sätter igång bryggaren och märker felet först när
"kaffet" har runnit ner i kannan.

Sitter här och har nästan precis kommit innanför dörren, har övernattat i en ovanligt städad (host) lägenhet i halmstad. Ska egentligen läsa lite i en viss bok med trafikregler men funderar lite.

Det var när jag och Ellen disskuterade medans vi var ute med soporna, Ellen kom fram till att hon är en sådan person som antingen hatar eller älskar saker, det finns inget lagom i hennes lexikon. Lagom är ett kul ord, vad är lagom? Finns det något lagom? På en skala mellan bra och dåligt tror jag inte att det är någon som kan pricka in lagom, det är kanske just därför det inte går att direktöversätta ordet lagom till engelska?

Men om nu ordet lagom skulle finnas vill jag inte vara någon "lagomperson". För även om svägningarna mellan "nu är det bra, nu är det dåligt" ibland kan vara lite väl hetsiga tror jag att det är svägningarna som får oss att fortsätta framåt.

Det som jag just nu tycker är så himla nice, är hur snabbt man kan byta humör, t.ex. om jag är lite sått depp och jag får besöka av fina flickor som vill kolla på Kvarteret Skatan med mig, då vänder mitt humör på mindre än en halv befruktning och jag blir på topp! Tyvärr kan det bli precis tvärtom med, det är lika lätt att gå från depp till topp som det är att gå från topp till depp, men sånt är livet...

Men lagom är nog mitt favorit uttryck, just för att man inte kan vara säker på vad det betyder. Eller nä, nu ljög jag, förlåt (akta era bebisar och tummar) mitt favorit uttryck är kanske, det kan användas överallt, i alla samanhang och i alla meningar. Även om det ibland kan misstolkas och få konsekvenser. Men överlag så funkar kanske. Med ordet kanske får personen man samtalar med fundera lite extra, vilket är bra, att fundera är nyttigt!

Nä, nu tänkte jag hitta en annan sysselsättning.

Puss och knull på mina hjärtegull<3