smartatankar

Jag har alltid kännt att jag har förstått när mina vänner gråtit ut om att de blivit lämnade, kännt att jag kunnat föreställa mig hur jävligt det måste kännas. Men nu vet jag att jag inte haft en aning om det som jag gett råd om, nu vet jag, nu när jag själv har blivit lämnad. 

Eller kanske inte lämnad, snarare ignorerad. Någon som varit mig nära har sökt sig undan och söker kärlek hos andra istället för mig. Det hjälper inte att jag försöker, att jag gör allt som jag vet att du gillar, att jag gör det där lilla extra och anstränger mig. Det är försent

Alltid när jag tröstat sårade vänner har jag försökt få dem att förstå att det inte är deras fel, att ansvaret hänger på båda. Men i mitt fall är felet bara mitt, jag får ensam sota för mitt misstag och äta upp resterna. Jag var så säker på det vi hade tillsammans att jag inte kunde inse att det kunde ta slut.

Nu sitter jag i min ensamhet och tänker tillbaka på vår tid tillsammans, även om vi ibland har haft några gräl så är det inte dem jag tänker på. Jag tänker bara på alla fina stunder vi haft tillsammans.

Fan Elsa, jag saknar dig. Jag trodde du var min katt. Det är inte lätt att se att du väljer andra soffor att sova i istället för min, att du inte bryr dig om att så mycket som titta på mig när jag kommer in i rummet där du är. Visst du spinner fortfarande när jag klappar dig, men det är inte samma sak längre. Jag saknar det vi hade och vill ha det tillbaka.

Katten Elsa, du är den sötaste katt jag vet....

//H

När man går och ränsar ogräs alldeles för många timmar dyker det ibland upp lite konstiga och onödiga tankar (värre än vanligt). Idag fick jag en sån supertanke som underhöll mig väldigt länge, den handlade om att dejta. Själva ämnet är kanske inte så kul, väldigt tråkigt eftersom dejter inte är så värst förekommande i mitt liv och därför en tanke som inte skulle kunna bli så lång (om man inte tillhör dem som blir deprimerade p.g.a. ett dejtlöst liv).

Hur som helst valde jag att inte gå in på der där deprimerande, eftersom det inte är speciellt deprimerande, jag valde att istället komma på saker som jag ska undvika att göra på första dejten. Anledningen till att jag väljer att skriva ner det här är för att jag hoppas att ni som läser hjälper till att hindra mig om jag skulle känna mig lockad att göra något från listan.

1. Bio- Behöver ingen vidare förklaring, alla som har tittat på film/tv med mig vet att det är totalt omöjligt. Mitt skratt  och mitt omdömme om vad som är roligt kan skrämma iväg allt och alla.

2. Loppis- Mitt loppis beteende kan kallas gulligt och energiskt, dock väldigt läskigt om det är det första intrycket man får av mig.

3. Shopping- finns två anlternativ antingen så hittar jag inget överhuvudtaget och är smått tjurig för det, eller så hittar jag hur mycket som helst och har inte tid att lära känna min dejt eftersom jag springer fort fram mellan provrum och olika affärer.

4. Något typiskt romantiskt- Hade ju bara skrattat åt det hela, har lite svårt att förstå mig på det där som kallas romantik.

5. Äta- Det är inte det att jag har dåligt bordskick eller så (inte vad jag vet). Men jag kan få för mig lite saker, som när jag skulle visa Jessica hur man lättast äter så man får upp ALL glass ur plastskeden. Att det var för Jessica jag visade detta gör ju inget (hon älskar mig för den jag är, tror jag). Men tänk om jag skulle göra något liknande inför en dejt?

6. Släkt/familjemiddag- Jag skäms absolut inte över min familj, tvärtom så finns det få jag trivs så bra med. Det är bara det att om man kan bli chockad av så många humorbefriade skämt och höga skratt på samma gång om man inte är förberedd.

Egentigen säger jag emot mig själv, jag tror ju inte på sånna här saker, att göra stora saker av dejter alltså. Bara man är sig själv och visar vem man är så spelar det inte så stor roll vad man gör på en dejt, funkar man tillsammans så gör man, gör man det inte så finns det inte så mycket att göra.

Så kanske är det just de här sakerna jag borde göra på en första dejt, för att t.ex. skratta väldigt högt till något som ingen annan tycker är roligt är ju typiskt mig och sån jag är.

Så varför kan vi inte sluta oroa oss för att göra dåliga intryck, bara man är sig själv kan man ju inte göra det. Den som älskar dig för den du är, är den som älskar dig på riktigt!

Usch vad detta inlägget blev snuttegulligt. Men det får ni tåla, det är ju inte så ofta det kommer inlägg ju, haha.


//H

När jag blir gammal och vuxen ska jag ha ett jobb ska är kul att gå till... Synd att två veckor går så mycket snabbare när man har roligt....