I morgon gäller det
Bara för att jag ska åka till Trysil i morgon! Det ska bli så himla skönt. Jag har redan planerat veckan, alla dagar kommer att vara vindstilla, ha strålande solsken, några plusgrader, klarblå himmel och perfekt snö. Sen kommer ju mina skidor ha perfekt glid och mina nya pjäxor ha perfekt passform. Det kommer att bli underbart bra!
Det ända som är lite smått tråkigt är att jag inte kommer att få träffa folket i Båstad nästa vecka. Men jag överlever nog, Fanny har lovat att överraskningen finns kvar!
//H
Våffeldagen
I onsdags så var det den 25/3, alltså våffeldagen. Detta ska ju självklart firas med just våfflor. Syskonen Johansson var själva hemma och lillebror Viktor bestämde sig för att grädda våfflor. Vi andra insåg direkt att han behövde hjälp med det, men tyvärr så ligger Kajsa (den enda i syskonskaran som vet hur man ska bete sig i ett kök) sjuk med feber i soffan och kan inte gå upp. Därför blir det jag som får hjälpa till med våfflorna. Man hör ju direkt att Hanna+Viktor+Våffelgräddning innebär katastrof, men så illa som det tillslut blev kunde vi inte föreställa oss.
Men det var faktiskt inte vårt fel den här gången, det var Kajsas. För om inte hon hade tvingat oss att lägga i massa blåbär i smeten så hade inte dom jävla bären fastnat i järnet och bränt fast. Och hade inte detta hänt så hade inte våfflorna fastnat i de svarta bären som inte gick att ta loss. Dessutom så fick de missbildade våfflorna en äckligt ful färg av bären.
Men vi åt våfflorna, tanken var att vi skulle klara det med hjälp av att svälja dem med saft, tyvärr så upptäckte vi att det var jag som blandat saften, så den smakade ännu värre än våfflorna. Det ändå som var riktigt gott var glassen som vi tog ur frysen.
Men vi överlevde, tror vi. Mamma har nog inte sett sitt älskade våffeljärn efter att vi misshandlat det. Att det sen råkade vara Mammas favorit järn (ja, hon har fler) som hon anser oersättligt gör ju inte våra odds att överleva bättre.
Men det var ett spännande och en aning ovanligt sätt att fira att det var exakt 2009 år sedan Gud gjorde Maria på smällen.
//H
Så måste det vara
//H
Hihi
Körkort
Därför vill jag passa på att ge beröm till uppköraren som klarade av att hantera lilla nervös och hysteriska Hanna. Men hon fixade det perfekt och vi förde ett väldigt trevligt litet samtal och skrattade till lite då och då, bara tanken på reaktionen det skulle bli om jag krockade med Bo-Anders 5 dagar gamla bil är skrattretande. Men trots några små missöden gick det vägen och när hon berättade att det var självklart att hon skulle godkänna mig bröt jag ihop totalt, varken Bo-Anders eller Mamma trodde att jag hade klarat det eftersom det inte såg ut som det, ledsna tårar och glada tårar ser ju likadana ut. Ja, jag erkänner att jag grät, både efter och före faktiskt, mitt psyke är nog inte vad det borde vara, haha.
//En väldigt glad Hanna
Nu klagar hon igen...
Tyvärr har jag inte tid att ligga hemma och vara sjuk och övertyga min ännu sjukare bror att det är mest synd om mig. Det känns inte allt för bra att börja en praktik med att vara sjuk andra dagen, därför tänker jag ställa klockan på halv sju! Sen ska jag ju faktiskt på ett möte i morgon, smaka på det, det smakar moget, på samma sätt som mogna hallon smakar om man äter mogna hallon.
Nu när jag både har klagat och berättat om mina planer för dagen i morgon är det ju lika bra att passa på att vara så där äckligt självgod, jag har ju trots allt fått en del positiva kommentarer om mitt leende nu på sista tiden, det kan ju inte vara en slump... Eller vad tror ni Ellen och Jessica?
Ni ska veta att jag precis raderade ett stycke som jag själv upplevde som en aning överdrivet, jag kan ju säga så mycket som att vacker ung kvinna, smart, begåvad och charmig fanns med i samma mening, mer behöver jag väl knappast tillägga?
Nu tänkte jag krypa ner till katten Elsa som redan lagt sig till rätta med sina blöta tassar och jordiga tassavtryck i min säng, tänker inte ens märka ut det på min personliga skala över mysighet....
//H
Inga smarta tankar
Vill bara informera att jag tänker många smarta tankar, sånna tankar som jag kommer på att jag vill skriva om här när jag sitter vid datorn nästa gång. Nu när jag sitter här och inte ödslar allt för mycket energi minns jag ingen av dessa tankar.
Därför slog det mig att jag kan betätta lite om vad jag har haft för mig på sistone, skulle tex kunna berätta om sista dagen på första praktikplatsen, hur det känns att jag ska till en ny praktik med nya människor i morgon, Sm-kvalet igår som inte alls gick som vi hade tänkt. Men det är inget jag vill prata om, specielt inte kvalet...
Sen tänkte jag att jag skulle kunna klaga lite på att jag är trött och känner mig som typ 70år i kroppen. Eller att jag börjar bli sjukt förkyld. Men nu när jag nämnt det på ett sånt här smart sätt tänker jag inte dra upp det mer, då låter det som jag tycker synd om mig själv, vilket jag i och för sig gör men det behöver inte ni veta!
Efter det började jag fundera på om jag ska skriva om vad jag åt till frukost, eller varför inte till middag? Sen tänkte jag lagt ut en bild på dagens outfit, men precis innan jag skulle ta kortet kom jag på att jag springer runt i tights, en alldeles för kort skjorta, glasögon och rufsigt hår (ser ut som knullrufs men det är det inte, har bara "glömt" att titta mig i speglen)j
Men ingen av de här idéerna föll mig i smaken...
//H
Typiskt mig
Har ni någongång gått in i en affär och det första man fäster blicken är något som du är tvungen att köpa? Jag var med om en sådan händelse i fredags. Jag hade lite dötid i den stora staden Laholm och går in på bokhandeln där jag fann en bok som fullkomligt skrek "Hanna, köp mig, ta med mig hem, läs mig..." Självklart gjorde jag detta, jag är så lättlurad att jag låter en bok på rea lura mig att köpa den, har det gått för lång då?
Men det var inte priset som övertalade mig, titlen spelade även den stor roll. Den skrek HANNA. Därför gick jag ut ur bokhandeln 40kr fattigare och med boken "Konsten att strula" i väskan.
