Våffeldagen
I onsdags så var det den 25/3, alltså våffeldagen. Detta ska ju självklart firas med just våfflor. Syskonen Johansson var själva hemma och lillebror Viktor bestämde sig för att grädda våfflor. Vi andra insåg direkt att han behövde hjälp med det, men tyvärr så ligger Kajsa (den enda i syskonskaran som vet hur man ska bete sig i ett kök) sjuk med feber i soffan och kan inte gå upp. Därför blir det jag som får hjälpa till med våfflorna. Man hör ju direkt att Hanna+Viktor+Våffelgräddning innebär katastrof, men så illa som det tillslut blev kunde vi inte föreställa oss.
Men det var faktiskt inte vårt fel den här gången, det var Kajsas. För om inte hon hade tvingat oss att lägga i massa blåbär i smeten så hade inte dom jävla bären fastnat i järnet och bränt fast. Och hade inte detta hänt så hade inte våfflorna fastnat i de svarta bären som inte gick att ta loss. Dessutom så fick de missbildade våfflorna en äckligt ful färg av bären.
Men vi åt våfflorna, tanken var att vi skulle klara det med hjälp av att svälja dem med saft, tyvärr så upptäckte vi att det var jag som blandat saften, så den smakade ännu värre än våfflorna. Det ändå som var riktigt gott var glassen som vi tog ur frysen.
Men vi överlevde, tror vi. Mamma har nog inte sett sitt älskade våffeljärn efter att vi misshandlat det. Att det sen råkade vara Mammas favorit järn (ja, hon har fler) som hon anser oersättligt gör ju inte våra odds att överleva bättre.
Men det var ett spännande och en aning ovanligt sätt att fira att det var exakt 2009 år sedan Gud gjorde Maria på smällen.
//H
