smartatankar

Jag håller egentligen inte med personer som anser att man behöver smink för att vara snygg, men det är ju till viss del sant. När man har lagt ner tid och känner sig nöjd med resultatet mår man som bäst. Men den känslan kommer ju inte enbart av smink, utan beror nog mest på humöret för stunden. En dålig dag kan man titta sig omkring och se att alla andra ser mkt bättre ut och är mycket sötare, även fast man har gått upp tidigare och lagt ett lager spackel i ansiktet. En bra dag kan man osminkad stå rak i ryggen och inte lägga så mycket märke till hur alla andra ser ut (bara snygga killar som går förbi).

Men när jag som inte brukar sminka mig så värst mycket i vardagen väl gör det blir en kul skillnad som märks. Som igår när mina föräldrar frågade vart jag skulle, trots att jag nämt flera gånger att jag skulle till Jessica och titta på film. Mamma Annelie och Pappa Ronny blev lite fundersamma och jag vet inte riktigt om de trodde mig, det hör inte till vanligheterna att jag sminkar mig, plattar håret och tar på mig annat än mjukiskläder när jag åker till det lilla röda huset i kärr.

Samma sak hände på Tajes när den söta tjejen bakom kassan nyfiket frågade vad jag skulle hitta på denna lördag, när hon fick samma svar som mina föräldrar, blinkade hon menat med ena ögat och frågade vem mer som skulle dit, hennes min var minst sagt förvånad när jag svarade: kanske Ellen. Hon hade nog väntat sig ett killnamn. Men det var kanske inte så konstigt att hon väntade sig det, jag klär ju upp mig (förutom när jag festar) lika ofta som jag träffar killar, alltså inte var dag om man säger så. Därför kunde där ju varit en koppling. 

Men jag hade klätt upp mig för att jag kände för det och jag var på ett "jag är vacker" humör hela kvällen! Ett bra humör!

//H