Förväntningar
Tro det eller ej, man det är faktiskt fröken Hanna själv som skriver, inte några söta klasskamrater med alldeles för mycket fritid. Min tanke är att nu när det är sommarlov så ska jag ta tag i mitt liv, eller ja, man kanske inte ska begära det omöjliga. Men jag ska iallafall försöka ta tag i bloggen, av två anledningar. Anledning 1 är för att göra Sofie glad, en glad Sofie är en bra Sofie! Den andra anledningen är att Sofie ska ha något att göra istället för att läsa om sex, retas med sin pojkvän och sitta vid youtube. Puss på dig Sofie!
De senaste dagarna har jag funderat en del på ett uttryck som en väldigt god vän brukade följa: "Om man inte har några förväntningar så blir man inte besviken". Jag har alltid idiotförklarat henne för det, men hon har delvis rätt. Det är bara min alldeles för stora positiva sida som inte vill inse det.
För om man inte förväntar sig att något ska hända, då kan man ju inte bli ledsen om det inte händer. Om man inte förväntar sig att festen ska bli den bästa på länge, då kan man ju inte bli besviken om den inte blir det. Desamma gäller killar/tjejer som inte hör av sig. Jag kan fortsätta rada upp en massa exempel på saker som man inte ska förvänta sig något av, men jag har varken tid eller ork, så ni får fundera ut det själva och aktivera era hjärnor trots sommarlov.
Saken jag vill komma till är att om man inte kan bli besviken pågrund av att man inte har förväntat sig något kan man ju inte bli sårad och ledsen. Det hade ju varit väldigt skönt, för att vara sårad och ledsen är ju ingen hitt, det suger helt enkelt. Så i det här perspektivet fungerar min väns uttryck och jag håller med.
Men om man inte kan bli sårad och ledsen, hur vet man då när man är glad? Sen är det ju ganska underbart att gå och förvänta sig saker, att ha något att se fram emot. När man gör det tänker man inte på att allt kan gå helt fel och misslyckas. Om det nu misslyckas så gör det ont, men vem säger att det kommer misslyckas? Det vet man ju inte när man är lycklig av förväntan.
Nä, nu räcker det med funderingar för ikväll, jag ska ju faktiskt upp och jobba i morgon, är man pengakåt så är man...
//H
De senaste dagarna har jag funderat en del på ett uttryck som en väldigt god vän brukade följa: "Om man inte har några förväntningar så blir man inte besviken". Jag har alltid idiotförklarat henne för det, men hon har delvis rätt. Det är bara min alldeles för stora positiva sida som inte vill inse det.
För om man inte förväntar sig att något ska hända, då kan man ju inte bli ledsen om det inte händer. Om man inte förväntar sig att festen ska bli den bästa på länge, då kan man ju inte bli besviken om den inte blir det. Desamma gäller killar/tjejer som inte hör av sig. Jag kan fortsätta rada upp en massa exempel på saker som man inte ska förvänta sig något av, men jag har varken tid eller ork, så ni får fundera ut det själva och aktivera era hjärnor trots sommarlov.
Saken jag vill komma till är att om man inte kan bli besviken pågrund av att man inte har förväntat sig något kan man ju inte bli sårad och ledsen. Det hade ju varit väldigt skönt, för att vara sårad och ledsen är ju ingen hitt, det suger helt enkelt. Så i det här perspektivet fungerar min väns uttryck och jag håller med.
Men om man inte kan bli sårad och ledsen, hur vet man då när man är glad? Sen är det ju ganska underbart att gå och förvänta sig saker, att ha något att se fram emot. När man gör det tänker man inte på att allt kan gå helt fel och misslyckas. Om det nu misslyckas så gör det ont, men vem säger att det kommer misslyckas? Det vet man ju inte när man är lycklig av förväntan.
Nä, nu räcker det med funderingar för ikväll, jag ska ju faktiskt upp och jobba i morgon, är man pengakåt så är man...
//H
Kommentarer
Postat av: jessica
wooohooooooo hanna säjer att jag har delvis rätt om nånting:D
Trackback
